BB-N2-0168-1856 Kanonkommendör Jonas Gummesson LUTA
Båtsman för Marielund i Nättraby sn, stalldräng, svinaherde.
| Född: | 1833-12-09 se, Blekinge, Nättraby fs, Bjärby 1) | |
|---|
| Rullor: | 2) | Generalmönsterrulla 1861: Antagen vid 33 års ålder. Obefaren. Approberas.
Generalmönsterrulla 1866: Sjövan Klass 2.
Generalmönsterrulla 1871: Befaren.
Generalmönsterrulla 1876: Avsked 1873-07-30.
Generalmönsterrulla 1881: Tioårig vakans från 1873-10-30.
|
|---|
| Kompani: | BBN 2:a båtsmanskompaniet, nr 168 3) | |
|---|
| Rusthåll: | Nättraby sn, Marielund nr 21 4) | |
|---|
| Antagen: | 1856-09-27 5) | |
|---|
| Avsked: | 1873-07-30 6) | |
|---|
| Bosatt: | 1890 se, Blekinge, Nättraby fs, Marielund 7) | |
|---|
| Död: | 1920-07-15 se, Blekinge, Nättraby fs, Marielund 8) | |
|---|
Noteringar
Ur "Båtsmanstorp och dagsverkstorp på Marielund under 1800- och 1900-talet" av Christer Fredholm
Lutastugan
168\430
Båtsmanstorpet som tillhörde nr 21 låg ursprungligen i Esketorps by, men flyttades i början av 1800-talet till en plats invid Målatorpsvägen söder om Nicklastorpsgölen. Den förste båtsmannen hette Hindrick Thomsson och kom från Ulestad i Finland. Från 1697 hette båtsmännen Nota Leijon. 1815-16 gjorde den båtsman, som då fanns på torpet (Ola Svensson Lejon\Luta), en långresa till St. Barthélemy ombord på briggen Delfin. Befälhavare var kommendörkapten Gyllengranat, nybliven ägare till Agdatorp. 1820 ändrades båtsmansnamnet till Luta.
1851-56 bodde Samuel Pettersson Luta på torpet. Sistnämnda år fick han avsked som båtsman på grund av "huggsår i höger ben" och han flyttade då till ett annat torp, som låg invid Storängen. Detta torp kallades efter honom för Samuel Lutas stuga.
Samuel efterträddes som båtsman av Jonas Gummesson Luta, född 1833. Jonas stod kvar i tjänst till 1873. Han var en befaren sjöman, som bl. a. hade seglat på korvetterna Norrköping och Josephine.
Jonas Var gift med Carin Andersson, född 1842 i Fridlevstad. Carin var blid och snäll. Äktenskapet blev barnlöst. Jonas var stalldräng och svinaherde på Marielund. Enligt vad min morbror har berättat, var Jonas en svärjare av stora mått. Ederna ramlade ur munnen på honom, vilket inte hindrade att han om söndagsmorgnarna läste postillan med så hög röst att det hördes ut genom det öppna lilla fönstret. Han talade ofte om huldran och sjöjungfrun som man måste göra korstecknet för och om den stålgrå hästen, som om höstmorgnarna sågs stiga upp ur dimmorna över Nicklastorpsgölen.
En dag omkring sekelskiftet högg sig Jonas svårt i vaden med en yxa. Han blödde mycket och måste därför göra något för att stoppa blodflödet. För att rena såret kissade han i det, stoppade sedan i snus och ovanpå detta lade han spindelväv. Till sist lindade han en smutsig näsduk över det hela. Folk på gården kom till platsen och skjutsade ned honom till syster Gunhild, den tidens distriktssköterska. Hon ville omedelbart skicka honom till lasarettet men Jonas vägrade, varpå syster Gunhild svarade att i så fall kommer Joans att dö. Men det hjälpte inte. Jonas åkte hem men hade dessförinnan lovat att komma tillbaka och visa upp såret, om han överlevde. Och det gjorde han.
1894 fick Jonas Luta Hushållningssällskapets belöning för lång och trogen tjänst och 1909 Patriotiska Sällskapets guldmedalj.
Jonas hustru gick bort i början av 1900-talet och själv avled Jonas den 15 juli 1920, 87 år gammal.
Efter hans död renoverades Lutastugan för Amanda Gertsson, som bodde kvar där till slutet av 30-talet. Några år senare revs stugan men husgrunden och källargrunden är ännu idag fullt synliga.
Källor
|
