Jöns Petersson
Dräng på nr 12 Vång, torpare.
| Född: | 1828-04-06 se, Blekinge, Hjortsberga fs, Vång 1) | 1828 april 6 föddes och d 13 döptes Jöns, son till frälsebonden Petter Andersson nr 20 Vång och Gunilla Larsdotter, 28 år. |
|---|
| Död: | 1883-02-16 se, Blekinge, Hjortsberga fs, Hjortsberga 2) | 1883 februari 16 dog och d 22 begrofs Dagsverkstorparen Jöns Petersson på nr 30 Hjortsberga. 54 år, 10 månader och 10 dagar gammal. Af våda innebränd.
Begrofs på vanligt Christeigt sätt på grund af skrifvelse från Kronolänsman C Halldén af 17/2 1883 derom att Jöns Petersson omkommit under det han ur elden sökt rädda en i ladugården förvarad gris.
|
|---|
Noteringar
Ur KARLSKRONA VECKOBLAD Tisdagen den 20 Februari 1883
ELDSVÅDA OCH SPILDT MENNISKOLIF
Från Hjortsberga skrifves till Karlskrona Veckoblad: Sistlidne fredags morgon kl. 4-5 utbröt eld i frälsetorparen Jöns Peterssons ladugård i Hjortsberga. Då Petersson vaknade hade elden redan häftigt gripit omkring. Petersson lyckades dock rädda de flesta af kreaturen men vid försöket att rädda en gris inträffade den olyckan att Petersson, antagligen qväfd af röken innebrändes. Då hustrun såg att mannen ej återkom rusade hon in i den brinnande byggnaden för att komma honom till hjelp, hvilket så när kostat henne sjelf lifvet, enär då man slutligen lyckades få henne undan lågorna hon redan var sanslös. Petersson, som var en 55 års gammal man samt efterlemnar utom hustru 5 barn i knappa omständigheter, var känd som en nykter och arbetsam man. Efter branden återfanns af Petersson endast en oformlig massa. Elden lärer uppkommit på det sätt att Petersson inburit å logen aska, hvari troligen varit eld.
Ur BLEKINGE LÄNS TIDNING Torsdag den 22 februari 1883
INNEBRÄND.
Sistlidne torsdag den 16 dennes kl 4 på morgonen varseblef torparen Jöns Peterssons i Hjortsberga hustru, att vådeld utbrutit i ladugården, varpå hon genast väckte sin man som skyndade ut i blotta linnet för att lössläppa sina kreatur, bestående af 4 nötkreatur, 7 får och en gris. Han lyckades få ut fäkreaturen och 6 af fåren, varpå han vände tillbaka för att rädda svinkreaturet men kom aldrig ut igen. Hustrun som ville skynda efter honom, hade möjligen fått dela hans öde, om icke drängen hållit henne tillbaka. Stället, der olyckan timade, ligger enstaka i skogen, hvadan det dröjde något länge innan folk hann anlända för att hjälpa till med släckningen. En lycka var att lugnt väder för tillfället var rådande, enär i motsatt fall troligen äfven boningshuset blifvit lågornas rof. Elden tros hafva uppkommit derigenom, att Jöns Petersson inburit och på logen lagt en del aska, som han för några dagar sedan bränt i skogen, och hvari eld torde hafva varit dold. Lösegendomen var icke brandförsäkrad, hvadan den redan förut fattiga familjen, som genom olyckan förlorat sitt stöd försänkts i ytterligare armod.
Källor
| 1) |  SE/LLA/13153 - Hjortsberga CI:2 (1795-1828) Bild 200 / sid 232 |
| |
| | |
| 2) | SE/LLA/13153 - Hjortsberga FI:3 (1882-1894) Bild 7 / sid 2 |
| |
|