|
TIDEN GÅR OCH VI MED DEN
Vår tideräkning utgår från den tid det tar för jorden att rotera runt sin egen axel, vad vi kallar för ett dygn. Ett år är den tid det tar för jorden att fullborda ett varv runt solen, det ger på ett ungefär 365,2422 dygn. Vi räknar från år ett, det år man antar att Jesus från Nasaret föddes. Det finns inget år noll.
Ett normalt år hos oss är ju 365 dagar. Skillnaden kompenseras genom att vi lägger till en skottdag för varje år som är jämnt delbart med fyra med undantag av del sekelskiften som inte är jämnt delbara med fyrahundra. Den tideräkning vi använde oss av tidigare saknade detta undantag. Detta medförde att vi "förlorade" elva dagar när vi bytte system 1753.
Året delas sedan gammalt in i tolv månader. Och fyra årstider. Mars, april och maj är vår, juni, juli och augusti är sommar, september, oktober och november är höst, december, januari och februari är vinter. Åtminstone för oss som bor på norra halvan av jordklotet. Vintern 2008 är således ett tvetydigt begrepp, man bör skriva vintern 2007-2008 eller vintern 2008-2009, beroende på vilketdera man avser. Namnen på årets sista månader skvallrar dock om en tidigare indelning på tio månader.
När det gäller dygnet delades det förr in i två delar, den ljusa och den mörka delen och dessa delar delades in i tolv timmar vardera. En timme kunde alltså vara olika lång beroende på om det var dag eller natt, sommar eller vinter. Nu för tiden är en timme alltid lika lång. Överallt på jordklotet.
Normaltid infördes i Sverige 1879 och den innebar att samma tid gällde för hela landet. Innan dess hade varje ort sina egen tid, klockan var tolv var när solen stod som högst på himlen. Det var järnvägens utbyggnad som tvingade fram denna reform.
Timmen delas in i sextio minuter, och minuten delas in i sextio sekunder. Sekunden är i sin tur den standardenhet vi använder oss av i dag.
Hur ska vi då ange år, datum och tid. Det finns minst tre olika sätt att ange datum:
,
och
Det sistnämnda formatet används i Sverige sedan 1970-talet, åtminstone i officiella sammanhang. Det är detta format som bör användas åtminstone i skrift. Framför allt bör man inte blanda de olika formaten i ett och samma dokument.
För att visa tid finns det två slag av klockor. De brukar något felaktigt kallas anologa respektive digitala.
Klockorna här ovan är båda digitala.
En klocka med visare har den fördelen att med en hastig blick kan få en uppfattning om den ungefärliga tiden (förutsatt att man är van vid den sortens klocka).
En klocka med siffervisning har i regel 24-timmarsvisning. Det är givetvis en fördel.
Kallar vi till ett möte skriver vi att mötet är exempelvis 2009-03-11 19.45 men frågar någon när så svarar de flesta av oss den elfte mars kvart i åtta.
Frågar någon hur dags tåget eller flyget går svarar de flesta nitton och fyrtiofem.
Vår egen förmåga att anpassa oss till förändringar är det nog lite si och så med.
Armbandsklockor med siffervisning blev ingen större succé.
Men siffertalbåer accepterar vi utan vidare när det gäller väckarklockor och elektronikprylar.
Tidtabeller och programtablåer ändrades till det nya systemet för mer än femtio år sedan.
Vad hade våra förfäder för behov av att mäta tiden. År, månader och dagar naturligtvis, men till det behövdes ingen klocka. Solens upp- och nedgång styrde det dagliga arbetet. Begreppen minuter och sekunder användes nog inte över huvud taget. Timmarna delades in i kvartstimmar. Större nogrannhet var inte nödvändig. En kvart för våra förfäder var inte femton minuter, det var en kvarts timme.
Gamla klockor har ofta romerska siffror. Man kan också se romerska siffror på gamla byggnader, som anger byggnads- eller restaureringsår.
|
ROMERSKA OCH ARABISKA SIFFROR
I
II
III
IV
V
VI
VII
VIII |
=
=
=
=
=
=
=
= |
1
2
3
4
5
6
7
8 |
|
IX
X
XI
XII
XIX
XX
XXI
XXX |
=
=
=
=
=
=
=
= |
9
10
11
12
19
20
21
30 |
|
XXXIX
XL
XLI
L
LX
XC
C
CC |
=
=
=
=
=
=
=
= |
39
40
41
50
60
90
100
200 |
|
CCC
CD
D
DC
DCC
CM
M
MMIX |
=
=
=
=
=
=
=
= |
300
400
500
600
700
900
1000
2009 |
|
|
